Drakeld

Tronar på bädd så röd
 dömd att evigt vakta,
 en gång luftens okrönte kung
 nu fjättrad tills tid blir aska 

Eld så ren, bränner köttet
 tänder skiljer märg från ben 

Sover glömskans
 befriande sömn
 men drömmar ger ej
 honom vila
 En strimma av rök,
 svart som opal,
 blott stoft av det som
 skall komma 

Eld så ren, bränner köttet,
 tänder skiljer märg från ben,
 Vakna, sprid dina vingar
 och låt skuggan härska än en gång. 

Ondsint, förbittrad,
 ruvar på hämd.
 Galen av hunger,
 tårar av blod... 

Liv skall ge vika för död... 

...och döden skall komma
 för ung som för gammal
 och rensa upp landet från mänsklighet 

Högt över träden med
 vindar av storm,
 ett liv för varje år, vid
 Helheims rand.
 För dagar av pina för
 dagar av sorg,
 ett hat är övermäktigt, nu
 ni döden skall dö. 

Eld så ren, bränner köttet,
 tänder skiljer märg från ben.
 Vakna, sprid dina vingar
 och låt skuggan härska
 än en gång