Tiden läker intet

Det förflutnas fogdar kräver räfst!
 Primae Nocte på jungfrutankar
 Morgondagen faller för gårdagens lie
 Men ingen pil kan Munin fälla 

På framtidens halshuggna lik
 Tronar ett fördom praktfullt rike
 Ett rike vars vålnader styr dagens handlingar
 Med bladet på min strupe styr de min blick 

Tiden släpar sig fram med avskurna hälsenor
 Samma moln skymmer samma himmel
 Bev åpnade äro förlidna fasor
 Samma baneman väntar kring samma hörn 

Den snö som föll i fjol
 Ligger alltjämt kvar på marken
 Gryningssolens veka strålar kämpar lönlöst
 Mot minnenas Nifelheim 

Tillvarons eftersmak är bitter
 Nar hågkomsten har Hel som älskarinna
 Morn, Tope och Otale håller hov
 Vredgade herrar över ett gramset sinne